Just get back up when it knocks you down

Har bytt ut jersey shore till skins på söndagarna - blir fortfarande lika ledsen (av deras bråk) men i skins kan jag iaf tänka att det bara är på låtsas - är så övergiven- saknar min älskling - har blivit lämnad av alla killar jag älskat (eller har jag älskat?) "i get it you ve never been in love" - men hur ska man förstå att kärlek kan vara något annat när man bara upplevt desperation tårar vodka terapi o ständig jakt efter verklighetsflykt i form av fest umgänge uppmärksamhet för att varje gång vakna förr eller senare i ännu värre desperation - o om om om igen 

Men jag är inte sån längre jag har växt upp - jag gråter inte dricker inte vodka går inte i terapi får ingen uppmärksamhet o har inget sexuellt umgänge - det ända jag har kvar är desperation verklighet o dålig självkänsla 

Tro det eller ej men jag har älskat alla killar jag haft och alla har lämnat mig och vissa har smärtat mer än andra men alla har gjort ont och det är ett brustet hjärta jag bär på fastän jag låtsas att jag inte bryr mig - o jag hatar avsked som jag hatar svält och orättvisa

Tur att nästan ingen läser min blogg- var tvungen att berätta för någon bara för vad tjänar det till att vara ledsen om ingen vet om det? Gör det lika ont om ingen ser?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0