-

Igår såg jag Notting Hill (o jag grät för jag fattar inte varför vissa får vara lyckliga när andra inte får det?) och sedan såg jag Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst och jag grät för hon är så bra när hon blandar komedi med djupaste allvar o träffar rätt in i hjärtat på mig . Men mest grät jag för jag såg den med Paulina på cirkus för ett år sedan och saknar henne nu när hon bor i Helsingfors.

Sedan grät jag för att jag ser inte meningen i att öppna mitt hjärta och själ för någon, vän som kärlek , när det ändå slutar med att jag står där ensam. Och hur ska man förklara för någon att varje gång jaglämnat hjärtat på glänt har det slagit tillbaka och jag har fått ångra och skylla mig själv att jagvar så dum som litade på någon. Och vem vill stanna med en tjej som inte vågar släppa in någon eller lita på någon? Men i två år och sex månader har jag undrat vad som skulle hänt ifall jag litade på någon. Skulle de stanna hos mig då?