-

visst tycker jag att de gula löven är vackra, men jag halkar på dem.

insåg att jag fyller jag fyller arton år om ungefär en månad. mhm - panic in my panties. fick artonårskris och rymde hemifrån. var mycket roligt tills jag idag inte kunde gå av baksmälla! ..vodka MY ASS

jag älskar min hårfärg. höll på att bryta ihop på bussen hem ifrån morfar. trodde att det var över, men det var det tydligen inte. oj, vad livet fortsätter att förvåna! imorgon är det fredag, jag hoppas på två saker.

är det normalt att en 25-30 åring misshandlar en 17-åring? VAR ÄR VÄRLDEN PÅVÄG?

fick höra att jag ligger runt, det visste jag inte ens själv!?!?!? blir så arg när någon som inte har en aning om vem eller hur många jag ligger med försöker moralkaka mig genom att säga att jag kanske INTE BORDE LIGGA RUNT? nä fan ät dina egna jävla bullar, jag är typ TVÄRT OM!!! och pricken över i är mitt hår mörkt och jag känner mig som emosarna på fail.com. men patrik har piercat snoppen och det får mig att le, sjukt coolt.

drack stor kaffe+påtår med limpan. att vi tappade kontakt är otroligt, vi har ju gått igenom så mycket. att vara olyckligt kära tillsammans(men i olika killar), att utan alkohol förklara för varandra att "du, du känner mig nog bättre än vad jag själv gör", och till och med på hennes artonårsdag tvingade jag henne att gå på en krog där jag kom in. inte att vi gjorde någonting utan varandra! åh vad fint det är att tänka på. inte ska jag sabba det, trots att vi kanske gör saker utan varandra nu för tiden, så är våra gemensamma upplevelser ett starkt band mellan oss. love youhuhu

nästa vecka ska mitt blonda hårsvall färgas. kommer att sakna det.

"förut behövde jag bara säga en halv mening för att du skulle veta hur den slutade."
musse var här och drack några glas vin. saknar våran varje dag/vet allt-vänskap. jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. jump style, oinbjudna fester och tjuvrök inför sandys ägare. klockan är förresten ett en fredagskväll, känns som att jag borde vara full på någon fest eller i någons armar. men jag är hemma, är hyffsat nykter, ska äta nudlar till nån klyschig film. är dessutom stabil. 100 poäng till mig?

mitt blåmärke på knäet, min ihållande träningsvärk, och mitt vinglas. min saknad är så enorm att jag är rädd att den övergår i ilska, fast det ända jag vill är att vara uppvisad och älskad. eller i brist på det, bara vara nära. come give me love, come give me love

någon som hörde om den tio-åriga flickan som blev våldtagen av två tolv-åriga pojkar på en skolgård? den fråga som ställdes i mitt huvud var, vad har hänt de här tolv-åriga pojkarna, som gör att de utför en sådan sak som våldtäckt? antagligen har en av dem (eller båda) själva blivit antastade. det gör ont i mitt hjärta av att tänka på det. och jag ställer mig en liknande fråga när melissa blir rånad och misshandlad. vad har hänt i en mans liv som driver honom att göra inbrott, råna och misshandla tjejer? jag kan inte sluta tänka på det. vill förändra allt. puss på fredrik som också var tvungen att vara med.

jag försökte övertala mig själv om att det bara var jag, han och min säng. men det var ju så mycket mer, jag var noll, men han var hundra, och vi var överallt. det var för mycket för att det skulle få plats i mina tankar, och jag tänkte att jag skulle kunna skriva en bok om bara en natt. oh how'd you get so desperate, how'd you stay alive?

älskar dig kusin mer än allt :) bilderna är tagna på min mors födelsedagsfika!