dazed and confused
Får ibland lust att ge tillbaka och säga emot. Såra honom för allt han har sårat mig under ett och ett halvt år. Skrika att vet du vad jag gjorde den och den gången. Säga att allt är hans fel och skylla all världens olycka på honom. Men inte gör jag det. För bara tanken på honom ensam och ledsen får mig att vilja krypa ihop och gråta och undra vad hände med oss. Jag vill veta att allt inte bara var en lögn för det känns som det. Kanske bara är vi båda för envisa för att varken säga ja eller nej. Jag vet bara en sak säkert och det är att det är över över över och jag har inte psyke till ett bättre avslut för ser jag honom ledsen kommer jag ångra mig och falla för stunden och då börjar allt om igen. That s not the way to say goodbye.
Kommentarer
Trackback
