Du var aldrig som dem

Jag gråter, för jag har förlorat någon jag kallade min bästa vän, någon jag byggde mitt liv och min framtid med. Spenderade dagar och nätter,tankar och berättelser, delade våra liv med varann. Alla andra kom och gick, men vi stannade med varandra och vi älskade varandra. Det vet du själv. Och jag blev alltid deppig när vi inte hade umgåtts på länge, tänk hur jag mår nu? Jag önskar jag vågade ringa, och jag önskar att jag vågade säga vad jag känner. Men mest önskar jag att du tog tid för mig. Så vi kunde hitta tillbaka till varandra.

Men det är inte första gången jag förlorat någon jag en gång kallat min bästa vän, visst gör det ont, men det går över. Vill bara visa hela världen att jag älskar dig och skulle ta tillbaka med öppna armar varje dag. Men till skillnad från mig behöver du mig inte längre. Och hur kan man inte gråta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0