-

mår lite illa av att vara ensam.
ser bilder framför mig i huvudet, en gemenskap, en olycka liksom ett osynligt band vilket har gjort att vi funnit varandra så många gånger. mest fysiskt, men psykiskt några gånger också. minns inte varför jag tyckte det ansiktet var vackrast, men allt var nog alkoholens fel och jag är nöjd nu. för nöjd. jag vill inte ha olycka, jag vill ha skratt och det är det jag strävar efter. låter inte tomheten ta över mig, det är hjärnan som bestämmer nu, hjärtat har sagt sitt för länge sen. love letter, go get her.
..det värsta är bara att vid såna här tillfällen då jag känner mig så ensam drömmer jag om det omöjliga, den omöjliga mr x som jag inte hört av på snart ett år. han är som en magnet mot mina tankar. och jag blir alltid ledsen när jag påminns om att ingenting kommer att hända, vem skickar ett sms ett år senare och bara "hallå, jag är fortfarande kär i dig, vill du äta middag med mig ikväll?" nä inte jag inte.
då påminner jag mig själv om att ifall jag verkligen hade velat så hade jag gjort det.
alltså vill jag inte. end of story.
skulle man kunna tro, men såklart heter jag älta i mellannamn. älta, sträva, hitta nya.

för att citera mig själv, ingen bestämmer var de föds, men hur långt de kommer i livet.
jag kör på skratt och sats nu hehe. :)