-

jag känner mig ensam, i brist på andra problem. orkar inte låtsas som att jag blir ledsen över vissa saker och orkar inte låtsas som att jag inte bryr mig om andra. sug, bokstavligt talat. en vän (ja tro det eller ej,men jag har en vän) sa att jag hade koll på läget och visste vad jag höll på med, när jag påstod att jag var en fjortonåring inlåst i en sjuttonåringskropp, pga mina fjortonårsfasoner. och jag skulle ju säga tvärtom, om någon frågade mig (vad jag tycker om mig själv). insåg att jag kanske inte är så blåst som jag tror. och värst av allt, kanske mina vänner känner mig bättre än vad jag själv gör. ibland.. hm. hejdå jag ska duscha och sova.