-

ps. jag har märkt hur svårt jag har för avsked, hur rädd jag är att bli lämnad och hur ledsen jag blir när jag väl blir lämnad. när det gäller killar måste jag också ha ett "avskedsknull" för att kunna gå vidare. till och med vänner som jag blivit av med för länge sen, kan jag fortfarande tänka på ibland, svårt att släppa taget. men det som har hänt kan jag antagligen inte göra något åt, fokuserar mer på det som är nu. fokuserar på att inte bli lämnad. och jag är så vidskeplig att jag tror att det är mitt fel om jag förlorar någon, för att jag tänker, att jag förtjänar det. men i alla fall. är mest desperat inför en person som jag känner lämnar mig långsamt men säkert. och jag ber till min gud, eller vem det nu är jag ber till, att inte bli lämnad den här gången också. i alla fall inte än. och utan undantag så tänker jag om alla när jag kramas hejdå, att det kan vara den sista gången jag ser personen. ska möta limpan.