PMS

hela dagen, bortsett från skolan, har varit jobbig. allt har gått snett. så pass att man bara får lust att ta livet av sig. vill svälta mig samtidigt som jag är sötsugen - hur fan går det till? jag är en jävla pms-kärring, usch. jag hatar när man helt plöttsligt känner ett stort förtroende för någon,så pass att man berättar något känsligt om sig själv. sedan förväntar man sig att få något sorts medlidande, men får nåt svar som visar att personen inte är intresserad av att prata om motsvarandes "problem" eller vad man ska säga. det har väl hänt de flesta, och det sårar ju. många gånger. aja, ska ducsha+säga förlåt till mamma+sova. puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0