-

asså sorry, put the blame on me för - jag ger upp snart. börjar inse att det inte kommer att gå över av sig själv (som jag hoppats på), och inte genom att prata om det heller. kanske är dags att uppskatta det jag har, istället för att vara ledsen över det jag förlorar? jag har redan skjutit upp att tänka på det eftersom det har gjort så ont att tänka på, men accepterar jag att det är över kanske det inte gör lika ont. nej jag ska sluta leka djup och svår. hejdå.