-

ingenting känns särsilt intressant längre. hela dagarna går jag bara mellan olika fik och dricker kaffe och misslyckas med att trappa ner med cigaretterna. (på tal om det blev jag röksugen)
jag har ångest över att erika vill att jag ska följa med på fest i järna, för att jag är så rädd att jag ska få panik av känslan att vara så långt hemifrån. å andra sidan så klagar jag ju på att jag vill att det ska hända något och åker jag ända till järna så händer det ju garanterat nåt, iaf åker jag bort från stockholm för här händer det inte så mycket. de senaste dagarna har jag och patrik bokstavligen bara gått och åkt runt i stockholm mellan olika fik och affärer.. det har varit ganska skönt, slippa passa massa tider och liknande. att jag blir borta någon natt är väl inte så illa. men järna? jag är obekant med stället, tror aldrig jag varit där. åkt förbi några gånger på vägen till gnesta, så jag vet tyvärr hur långt det är. och jag vet att man inte kan ta sig hem kl 2 i natten om man får för sig att åka hem. jag är van vid att kunna ta mig överallt dygnet runt, men i järna, där jävlar kan man inte göra vad man vill. jaa. snackar bara skit. det skrämmer mig att det blir höst nu också, hur ska det gå? jag vill ha förra hösten tillbaka, det var roligare då. hände en jävla massa skit, men bortsett det, fyfan vad roligt vi hade. känns som att den här hösten bara kommer att gå, och sen blir det vinter och då är alla deprimerade på grund av kylan. sen fyller jag år och då ska jag och patrik (och alla som är på) festa. sen går det typ 15 år och sen är jag 30 + och fortfarande singel och då ska jag och patrik gifta oss och adoptera en dotter och skaffa en mops och flytta in i en liten lägenhet på söder och bli alkisar. lovley! men jag ska kolla på bridget jones nu och sova, så typ pusshej.