-

bokstavligt talat litar jag inte på någon.
är för rädd att bli lurad, är för rädd att vakna naken på nån okänd plats med sperma mellan benen. folk tror att jag är blåst, folk tror att jag är blåst för de tror vad de vill tro på. och folk vill att jag ska vara en blåst fjortis som särar på benen för allt som ger mig uppmärksamhet och skylla på att jag druckit två folköl. men jag kan för fan kontrollera mig. och det vet ni, egentligen.
med folk menar jag paulina och stas, känns löjligt att säga folk egentligen.
kan vara lite kul att skämta lite då och då, men när det verkar som att ni seriöst kollar ner på mig för något som ni i princip hittat på själva, då känner jag mig som en idiot som låtit er skämta om mig. fast jag orkar ändå inte bry mig om att försöka bevisa för er att det inte är så, för jag vet att ni inte skulle lyssna. trots allt hoppas jag att ni vet att det inte är sant. hata mig inte för något som inte är sant. något som ni har hittat på.

varje dag är ett krig att få kontakt, och varje vecka är ett krig att få dig att vilja träffa mig
"det var någon gång, det var nån fest, och jag gick med nån för hon påminde om dig"

och jag undrar hur många tjejer ni har haft sex med de senaste 24 timmarna.