-

jag hatar att malin får gå igenom så mycket. jag förstår inte varför det är så, att hon måste ta svårare och svårare grejer hela tiden. hon är fan bara 16 år.. det är inte lätt att bära så jävla tunga saker, och det ända man ska behöva göra som sextonåring är att vara glad och må bra och ha roligt och sånt.
jag och paulina har partat fyra dagar i rad nu, det har varit kul. jag skulle inte banga på att fortsätta med det. men fan, det är inte hälsosamt, det känns redan som att jag har gått upp några kilon efter allt jag har druckit och ätit de senaste dagarna. det äger att vara göteborgs/finlands-alkoholist. skulle jag dricka varje dag här hemma i stockholm vore det fan illa.. haha. nä. det vore ganska nice. (men inte så nice att jag dricker varje dag "ah, aaah?")

jag är förresten, på tal om göteborg, jävligt glad över att jag känner alexander så bra som jag gör, för han är en trevlig och rolig person, och det är inte alla som får chansen att se det eftersom han inte tycker om så jävla många människor och inte är särsilt social. han tycker bara om de "han måste tycka om"
paulina tycker han ju om, för de är ju kusiner. jag vill att han ska tycka om mig också. och jag antar att han gör det med tanke på att jag var ensam med honom i måndags och vi hade kul.
vad jag ville komma fram till är i alla fall att jag är glad över att ha fått chansen att lära känna honom och umgås med honom, för det är det inte alla som har. och han skyller på sitt stjärntecken, haha. för han skulle ju lika gärna kunna tycka samma sak om mig som han tycker om alex. jag är inte direkt som alex då, men jag och alexander är typ inte lika någonstans. (och alexander och alex är typ inte heller lika någonstans, eller va? eller vavava?) jag tycker att han har smarta tankar och jag är faktiskt intresserad av det han säger.
just det är faktiskt ganska intressant, att han inte bryr sig om typ någonting jag säger, eller några låtar jag vill spela för honom, eller några bilder jag vill visa för honom, eller liknande. han säger det rätt ut "jag är inte intresserad" trots att han sagt det sådär tio-tjugo gånger på de gångerna jag träffat honom så går det in och ut och jag sitter där och tvingar honom lyssna på allt jag har att berätta, det jag berättar är förresten bara skit, stackars alexander.
sen drev han med mig, och berättade något så ointressant som (fan, nu måste jag berätta vad han berättade, att han är född kvart i tolv.. eller kvart i elva, han kommer inte ihåg, den 28 september, och är våg, aa och så vidare..) aja han pratade i alla fall om det, och jag ställde lixom följdfrågor typ.. omedvetet. och han ba "Åh herreguud, säg inte att du är intresserad?!" på något sätt vart det ett pinsamt läge att jag inte förstod hans.. ironi? eller vad det var.. något liknande.. men samtidigt vart jag ändå lite stolt över mig att han kunde berätta något sånt och jag ändå satt och lyssnade. offtast blir jag kax när folk pratar om ointressanta saker.
stas har sant. jag har blivit en pussy som kan gå ut osminkad och springer fram och vill krama alla som står och kramas. jag borde ändra stil. funderar faktiskt lite på att klippa lugg, ska prata med paulina. hon tjatar en del om det. noppa mindre ögonbryn håller jag faktiskt på med. jag borde bli kaxig igen.