-

jag orkar inte jag klarar inte av det här, jag klarar inte av att fatta och acceptera, jag har inte gjort det och vet inte när jag kommer att göra det. ibland slår det mig, och jag vänder bort ansiktet och torkar tårarna och förbannar världen. det kan inte vara sant. det kan inte vara sant. så jävla grym kan inte den här världen vara.
men jag har som sagt inte förstått det än. när folk frågar hur jag mår säger jag att det är bra. de skulle bara veta hur jävla hårt livet är, vilken jävla otur vissa har. nu menar jag inte mig, men mina nära har det förbannat svårt. och det gör jävligt ont i mig för deras skull. trots att jag också är inblandad, trots att jag också kommer att må jävligt dåligt, jag kommer inte att må lika jävla dåligt som dem.

och jag drar till paris imorgon och kommer inte ha en aning om vad som händer här i stockholm. typ det värsta som kan tänkas hända kan hända utan att jag vet om det. så kommer jag hem till ett helvete.
orka det här. "du behöver komik och romantik" det här borde inte hända. inget av det här borde hända.

det hjälper inte att jag inte börjat packa än. och att oskar inte svarar på msn så jag måste stanna tills han svarar. jag måste röka, mamma kommer att bli asförbannad men vad ska jag göra.. det här suger lixom, jag måste lugna mig. cigaretter får faktiskt kroppen att utsöndra någon sorts lycko-blablabla, som jag inte kommer ihåg vad den hette. (läste det i en sluta röka-brochyr mamma gav mig) fan. jag måste packa. puss.