-

Suger att :

- Jag inte kan hantera känslor för så fort jag blir glad blir jag orolig att något ont ska hända, så jag blir ledsen .. av att vara glad. Då har det gått för långt.

- Min pojkvän är så himla jobbig, han var skyldig mig 1500 o lurade mig att få betala tillbaka i natura. Fett sämst.

- Får aldrig vara mätt , var mätt igår och nu har jag dåligt samvete



Aja allting kommer lösas vad skulle annars hända. Den här tjejen och jag ska ut o fira med Martin på fredag. Peppar peppar!

pluggar o bantar har alltså tråkigt och är konstant hungrig - men bara i en och en halv vecka till för sen åker jag till Skottland!!!!!!!!!!!!! Är så nervös har aldrig flygit själv förut- O då ska jag äta och dricka och bara MÅÅÅÅÅ med min älskling Mattantildaa <3 Jag och Sharon senast jag var i Skottis!!

Igår såg jag Notting Hill (o jag grät för jag fattar inte varför vissa får vara lyckliga när andra inte får det?) och sedan såg jag Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst och jag grät för hon är så bra när hon blandar komedi med djupaste allvar o träffar rätt in i hjärtat på mig . Men mest grät jag för jag såg den med Paulina på cirkus för ett år sedan och saknar henne nu när hon bor i Helsingfors.

Sedan grät jag för att jag ser inte meningen i att öppna mitt hjärta och själ för någon, vän som kärlek , när det ändå slutar med att jag står där ensam. Och hur ska man förklara för någon att varje gång jaglämnat hjärtat på glänt har det slagit tillbaka och jag har fått ångra och skylla mig själv att jagvar så dum som litade på någon. Och vem vill stanna med en tjej som inte vågar släppa in någon eller lita på någon? Men i två år och sex månader har jag undrat vad som skulle hänt ifall jag litade på någon. Skulle de stanna hos mig då?

Jag gråter, för jag har förlorat någon jag kallade min bästa vän, någon jag byggde mitt liv och min framtid med. Spenderade dagar och nätter,tankar och berättelser, delade våra liv med varann. Alla andra kom och gick, men vi stannade med varandra och vi älskade varandra. Det vet du själv. Och jag blev alltid deppig när vi inte hade umgåtts på länge, tänk hur jag mår nu? Jag önskar jag vågade ringa, och jag önskar att jag vågade säga vad jag känner. Men mest önskar jag att du tog tid för mig. Så vi kunde hitta tillbaka till varandra.

Men det är inte första gången jag förlorat någon jag en gång kallat min bästa vän, visst gör det ont, men det går över. Vill bara visa hela världen att jag älskar dig och skulle ta tillbaka med öppna armar varje dag. Men till skillnad från mig behöver du mig inte längre. Och hur kan man inte gråta?

Tror jag har roat mig för mycket i mitt liv för min ålder, så jag får inte ha kul något mer. Har glidit ifrån alla vänner och har räknat ut att det roligaste jag gjort senaste tiden är att jobba (?) och har inget direkt att se fram emot. Åker till landet i helgen men hurra det blir att spendera den i matteboken. Matilda är den enda som hör av sig och vad ska jag göra när hon flyttar till Skottland? Plugga ännu mer matte, och lyxa till det med att jobba då och då. 15e september öppnar Folkan. Vill gråta, vill gå ut, vill träffa vänner. Vill sluta röka men blir frustrerad. Fan vad jag är trött och fan vad jag är ensam, fan fan fan